Död 958.
I Snorre Sturlassons Norska Kungars Krönika står det: Kung Gorm fick två söner tillsammans
med med Tyri Dannebod som fick namnen Knut och Harald. Knud var ett vackert barn , och
den mest förtjusande av de två. Han liknade mycket sin mor och kallades därför "Knud Danne
ast "
Gorms drottning Tyra Danebod byggde Dannevirke till värn mot tyskarna. Deras son, Harald
Blåtand (d. omkr. 985), härskade icke blott i hela D., utan utsträckte sitt välde också öfver en
del af Holstein och Venden, där han grundlade vikingasamhället Jomsborg, samt för en tid
öfver Norge. Han tillät 948 upprättandet af de första biskopsstiften och lät 960 själf döpa sig
jämte sin drottning, hvarefter kristendomen vann betydligt insteg bland folket. 974 råkade han i
krig med tyske kejsaren Otto II, som förstörde Dannevirke samt upprättade ett markgrefskap
mellan Slien och Eider, hvilket emellertid snart ånyo föll i Haralds händer. Harald stupade i en
strid mot sin egen son, Sven Tveskägg (omkr. 985-1014).....
Källa: Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 5. Cestius - Degas /1291-1292
Över sin drottnings grav vid Jellinge reste Gorm en sten, den s.k. mindre Jellingestenen, med
inskriptionen: "Gorm konung, Danmarks bot, gjorde detta minnesmärke efter Tyra, sin hustru".
Haqvin Spegel skrev i sin "Then svenska kyrkiohistorien" följande om Gorm: "Efter Konung
Björns död kom hans son Alarik til Regimentet hwilken man icke wet hfwa warit i then
Christeliga Religionen i sin ungdom underwijet, men om han så war, må man doch twifla om
han war ther uti beständig at han höll besynnerliga god wänskap med Konungen i Danmark
Gorm Hin Gamble, hwilken war the Christnas swåre Fiende och hade Alariks dotter Sigrith til
Drottning förr än han fick Thyra ifrån Ängelland".