Olaus Petri Niurenius

Rector Scolae Gefvalensis, kyrkoherde i Umeå landsförs, författare..
Född 1580 i Njurunda (Y).
Död 1645-09-24 i Umeå landsförs (AC).
Mag. Olaus Petri Niurenius (1619-45), f. i Njurunda prästgård, äldste son till khden därst., sedermera prosten Petrus Olai Gestricius i Umeå n. 15. Födelseåret uppgifves vara 1580. Han inskrefs som stud. vid Upsala univ. 1599 och uppflyttades i astronomiska klassen 4 okt. 1604, begaf sig sedan till utlandet och blef inskrifven vid universitetet i Helmstedt 15 okt. 1605 på samma gång som sin landsman Dominicus Olai Arnæsius samt promoverades där till fil. mag. 1607. Efter ett kortare uppehåll vid Greifswalds univ. lät han immatrikulera sig vid univ. i Wittenberg 27 okt. s. å. Omkr. 1611 torde han fått anställning vid Gefle skola, blef 1615 dess rektor och tillika förste prebendepastor i Hille församling. Såsom sådan var han följande år sin svärfader ärkebiskop P. Kenicius följaktig på en visitationsresa ända upp till Torneå. Sedan khde P. Rudbeckius tillkännagifvit sin afsikt att frånträda Umeå pastorat, insände församlingsborna 24 febr. 1618 en supplik, som af K. M:t remitterades till ärkebiskopen, hvilken i bref till rikskansleren Axel Oxenstierna 7 maj 1618 i anslutning till församlingens önskan hemställde, att för den händelse Rudbeckius framhärdade i sin mening »M. Olaus rector scholæ Gefvaliensis, som är M. Petri son, fordom pastoris i Uma, må komma därtill, efter han hafver tjänt vid skolan öfver 6 år och församblingen eljest begärer honom, så är ock Uma en förnämlig försambling, och det tjänar vara en skickelig man både till lärdom och lefverne, som dit skulle förordnas ».¹ Niurenius tillträdde pastoratet 1 maj 1619 och upplade redan den 19:de i samma mån. en bok öfver kyrkans inventarier och räkenskaper, den enda bevarade från tiden före 1721. Utn. till prost 1623 blef han en nitisk främjare af själavården ej blott inom moderförsamlingen utan äfven bland den underlydande lappmarkens befolkning, hvilken under företrädarens tid fått åtnöja sig med predikan endast en gång om året i Lycksele lilla kapell. För riksrådet Johan Skytte, som i offentliga ärenden färdades genom Norrland åren 1620 och 1629, fick Niurenius tillfälle att framhålla nödvändigheten att förbättra den andliga upplysningen bland de mycket efterblifna lapparna, hvilket enligt hans mening bäst kunde ske genom anläggande af en skola på deras egen mark. Förslaget ledde till, att den örsta lappskolan i Piteå prästgård nedlades och en ny skola, den s. k. Skytteanska, inrättades i Lycksele, där undervisningen började 1632. Förtjänsten af dess tillkomst kan delas mellan Skytte, hvilken genom frikostiga donationer lade den ekonomiska grundvalen, och Niurenius i hans egenskap af initiativtagare, organisatör och skolans förste inspektor. Till lärjungarnas nytta utgaf han ett par läroböcker, och hans intresse för lappfolkets lif, åskådningar och gamla sedvänjor tog sig formen af en på latin affattad Lapplandsbeskrifning, hvilken ej hann bli tryckt under hans lifstid, men i stor utsträckning tillgodogjorts af senare forskare (t. ex. Schefferus i hans 1673 utkomna Lapponia). Äfven var han ifrigt verksam för att den nygrundade Umeå stad skulle få en skola, men fick ej upplefva stadskyrkans fullbordande. Prostens hushåll omfattade 1628 14 personer, kreatursbesättningen 3 hästar, 3 fålar, 1 tjur, 3 stutar, 20 kor, 2 kvigor m. m. och prästbordets utsäde belöpte sig till 12 t:r. I skrifvelse till ärkebiskopen 24 april 1638 anhåller N. att blifva förskonad från en af domkapitlet nyutnämnd 2:dre kapellan Laurentius Phalonis, emedan det var svårt för honom att hafva två gifta kaplaner att löna och föda och ringa hafva till att göra. »Ty så snart iag icke predikar hvar söndagh blifver iag af församlingen tiltalter», slutar prosten sin inlaga, som emellertid ej hade åsyftad verkan. Hans död inträffade 24 sept. 1645 helt oförmodadt efter en hård, häftig sjukdom, och han begrofs i landskyrkans kor under den sten han där låtit lägga öfver sina föräldrars grafställe. Bland hans jordiska kvarlefvor i den vid en omläggning af korets golf öppnade grafven fann man en röd sammetskalott och ett par mässingbågade glasögon. G. 1) m. Barbara Kenicia, dotter till ärkebiskop Petrus Kenicius, d. omkr. 1622. 2) omkr. 1625 m. Magdalena (Malin) Zachrisdotter, dotter till prosten Zacharias Jonæ i Själevad. I anseende till mannens i Guds församling gjorda långliga och flitiga tjänst och de många barn, som den efterlefvande änkan skulle hålla vid akademien, beviljades henne frihet å ett skattehemman i Baggböle om 1 17/32 mantal gen. kgl. bref 2/5 1649; d. 1689. Barn i förra giftet 2 söner, i senare 7 söner och 3 döttrar. De antogo namnet Plantin: Petrus, f. 1613, lektor i Hsand, sedan khde i Bollnäs, Hälsingl., d. 26/8 1657; Johan, borgmästare i Viborg; Zacharias, prost och khde i Offerdal n. 15; Margareta, f. 30/9 1627, g. 1) m. khden i Skellefteå Petrus Jonæ Linnerius, 2) m. khden i Anundsjö Olof Anzenius; Nicolaus, f. 24/1 1629, prost och khde i N. Luleå n. 22; Andreas, f. 1631, auditör, häradshöfding öfver Jämtland o. Härjedalen, sist öfver S. Västerbotten, d. 1708;² Ericus, khde i Umeå lfsg n. 20; Magdalena, g. m. khden Nicolaus Martini i Skellefteå n. 11; Olof, f. omkr. 1640, skolmästare i Umeå stad, sed. khde i Nordmaling n. 9; Daniel, var tullnär i Umeå 1681, räntmästare i Viborg, d. 1711 i Sthm; Barbara (?), g. m. regem.fältskären Axel Olofsson Orm i Klabböle. Tr.: Eenfallighe och korte spörsmål öfuer wår Christeligha hufvudstyckior och troonnes articklar vti wår lille Cathechesi, eenfahigen stälte för vngdomen i Lapmarken aff O. P. N. Sthm 1632. - Same nolmay Catechesis, thet är: Wår Christeligha hufwudh stycken, eller troos artiklar med D. M. Luth. förklarning vppå Lappe-språk förwändt, och bestält til at tryckias med Lappeske scholans eghen bekostnadt procurante O. P. N. Sthm 1633. - Efterlämnade i handskrift: Laplandia seu Descriptio orbis illius Arctoi, quem in remotissima Scandiæ seu Sveciæ parte Lappi inhabitant (eft. sonen Er. Plantins sv. öfvers. i utdrag utg. af prof. K. B. Wiklund. Bidr. till Sv. Landsmålen 17:4. Ups. 1905.) (Litt.: N. Ahnlund: Bröderna Niurenius. Västerbotten, årsbok 1924-25, s. 181.) ¹ C. Annerstedt, Upsala Univ. hist. Bih. 1, s. 144. ² Ett epitafium öfver honom sitter i Umeå landskyrka.